2012-04-09
Finns det en högskolebubbla i Sverige? Det är en märklig fråga utifrån en amerikansk debattörs åsikter om det amerikanska utbildningssystemet, citerad i SvD. Ja, det är synnerligen tveksamt om de höga privata studieavgifterna i USA (och i England) motsvarar output i form av kvalificerade arbeten med hög lön. Det är förmodligen bland annat med den insikten som Sverige inte har ett sådant utbildningssystem. Man får intrycket av SvDs artikel att akademisk utbildning leder till arbetslöshet och lågt kvalificerade jobb. Samtidigt vet vi att det är de som inte klarat gymnasiet som riskerar högst arbetslöshet och att det i flera olika branscher saknas kvalificerad arbetskraft. Akademisk utbildning har aldrig varit en garanti för jobb men sannolikheten är betydligt lägre att förbli arbetslös en längre tid med en högskoleutbildning. Med detta sagt är jag helt övertygad om att det måste till fler åtgärder för att akademiker ska hitta in på arbetsmarknaden, t ex traineeplatser, bättre kontakt mellan universitet och arbetsliv, mer och bättre praktik i olika former, bättre studievägledning och specialiststöd på arbetsförmedlingen mm. Bostäder på de orter där arbeten finns behövs, men samtidigt duckar Stockholmskommuner som Sollentuna för bostadsbehoven (samidigt som man klagar över svårigheterna att hitta utbildad personal). Givetvis är kvaliteten på lärosätena också viktig och därför har socialdemokraterna i riksdagen fyra år i rad lagt mer budgetmedel än regeringen på höjd kvalitet.
Jag hittade SACO-bloggen som innehåller siffror om arbetslöshet för akademiker och hur den utvecklats över tid. Där menar man att arbetslösheten för akademiker i stort sett är densamma 2011 som 1995. Viktiga fakta i debatten.
Rapport
SACO PM om arbetsmarknaden för unga akademiker
Reinfeldts tomma löften hjälper inte kvinnojourerna
-
[image: image_preview]
I sitt jultal 2011 berättade statsminister Fredrik Reinfeldt passionerat om
ett av vår tids stora samhällsproblem. Han talade om v...
10 timmar sedan
![](a href="http://www.s-bloggar.se"><img src="http://www.s-bloggar.se/www_s-bloggar_se.gif" border="0"></a>){kind=small}
10 kommentarer:
Antalet akademiker i fas3 är betydligt högre än antalet ungdomar med bristfälliga gymnasiebetyg. Har själv 200 akademiska poäng i bagaget och hamnar i fas3 om ett par månader. Min utbildning ställer till stora problem när jag säker jobb. När jag säker tjänstemanna jobb rensas jag bort pga bristande erfarenhet av den typen av arbetsuppgifter och när jag söker jobb inom lager och industri där min huvudsakliga arbetslivserfarenhet finns rensas jag bort pga att jag ses som överkvalificerad. Gud vad jag ångrar att jag utbildade mig det har gjort att jag hamnat hos kronolle och har en livslång skuldbörda och mycket svårare att hitta ett jobb. Sorgligt men sant. Folk måste varnas för att satsa på högre utbildning om de inte har ett mycket stort kontaktnät inom det område de utbildar sig till. För folk med arbetarbakgrund eller invandrarbakgrund som saknar dessa kontakter leder högre utbildning till problem.// Susanna Svensson
”Där menar man att arbetslösheten för akademiker i stort sett är densamma 2011 som 1995. Viktiga fakta i debatten.”
Det var illa. 1995 så pågick ju hanteringen av 90-talskrisen för fullt så det var ju inte något höjdar-år direkt. Den offentliga sektorn drog ned och antalet konkurser var all time high under denna period.
Susanna: "Antalet akademiker i fas3 är betydligt högre än antalet ungdomar med bristfälliga gymnasiebetyg". Stämmer det verkligen?
Georg: Ja, möjligen kan det ligga något i det. Det var 3,8% 2011 enligt SACO-bloggen och 4% 1995. Men räcker det för att utropa "högskolebubbla" och ge sken av att akademisk utbildning inte ger jobb? Jag tycker inte det.
Om det är sant att de med något högre utbildning får jobb innan de med lägre ut-
bildning får det, är det inget argument mot
bubblan. Frågan är ju om den högre utbildningen
behövs för befattningen. Om inte, så är ut-
bildningskostnaden slöseri.
Men det är ju bara ett påstående som inte alls är styrkt. De som bedömer vilken kompetens som behövs är ju arbetsgivarna. Yrkesorganisationer kan också ha synpunkter på kraven. Det som kan vara intressant att diskutera är om arbetsgivare bedömer att det behövs hög kompetens men inte alls är beredd att betala för den - läs specialistutbildade sjuksköterskor, behöriga lärare t.ex.
En undersökning som gjordes för nått år sedan visade att 23% av de som var i fas3 hade akademisk bakgrund. En del i fas3 har tom doktorerat. I den facebook grupp som jag och några vänner har startat för långtidsarbetslösa där vi är drygt 300 aktiva medlemmar, uppskattar jag att minst 20% har akademisk bakgrund. De vittnar om samma erfarenhet som jag har att det är svårare att få jobb med akademisk bakgrund. Jobb inom sitt område är nästintill omöjligt att få om man inte har kontakter och när man söker mindre kvalificerade jobb så är det inte någon som är intresserad av att anställa någon som har bättre meriter än den blivande chefen. //Susanna Svensson
Det var inte arbetsgivarna som i början
av 90-talet yrkade på att en så stor del
av årskullen som 50% skulle bedriva aka-
demiska studier. F ö är det en inte ovanlig
hypotes att högre studier har till främsta
syfte att sålla fram dem som kan antas
ha större potential än andra i sin års-
kull. Det är inget obestyrkt påstående.
Löneutjämning som (s) bedrivit med frenesi
betyder väl att man inte vill betala för
högre kompetens?
Jo, det kan nog vara så att vi har ett problem här, frågan är vad som är lösningen. Ett stort utbud på högutbildade och en alltför låg efterfrågan (just nu), eller är det mer än en konjunkturfråga, krävs det nya institutionella lösningar? Som du är inne på?
Jag och en kamrat skrev detta för en tid sedan:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/miljarder-investerade-i-statens-madrass_6729945.svd
Susanne!
Jag känner igen vad du beskriver. Jag satt i samma situation för 15 år sedan och därtill har jag "svartskallebakgrund" som är ytterligare minus i sammanhanget.
Lösningen för mig (efter flera hopplösa, meningslösa & tråkiga AMS-åtgärder) blev jobb på bemanningsföretag (i mitt fall Proffice) i ca två år. Jag kom i kontakt med många arbetsgivare under mina korta(re) uppdrag, folk fick se vad jag gick för och till slut fick jag erbjudande om ett välbetalt heltidsjobb hos en av uppdragsgivarna.
Visst var kringluffandet konstigt i början men snart ökade mitt självförtroende och mitt kontaktnät. Våga prova & lycka till!
Tack för alla kommentarer! Stig-Björn: intressant artikel. Debatten fortsätter i dagens SvD (11/4).
Skicka en kommentar