Valborg och första maj - och Littorin skyller ifrån sig

Det är valborg, och första maj imorgonoch kanonväder. Därför blir det en liten vårblomsbild här nedan. Blir det klang och jubelfest imorgon frågar P1? Det blir det, eller hur?

Sven-Otto Littorin (M) anser att unga slappar och spelar TV-spel och inte söker jobb. Den regering han tillhör skäms inte för att lägga sitt misslyckande när det gäller ungdomsarbetslösheten på de unga själva. Mönstret känns igen från Gunnar Axén (M) och ordförande i socialförsäkringsutskottet, när han gick ut och kritiserat enskilda personer för att de inte velat jobba. Människor med makt som talar på det sättet om enskilda personer eller som skyller ifrån sig genom att svepande kritisera grupper får inte min respekt, oavsett parti. Men nu är dessa två moderater vilket får mig att koppla detta till deras människosyn.

Och nu drar vi ifrån i opinionsmätningarna också, se Expressen. Som vanligt står det tyvärr inte något om det är statistiskt säkerställda resultat.

bloggar: Robert Noord, Peter Andersson, Kulturbloggen om vinklingen i DN när det gäller opinionsmätningen, annarkia, Karins värld, s-buzz,

Första Maj

Snart är det första maj!

Det var djärvt att bli socialdemokrat

Idag läste jag på tåget hem i "Den grå vägen - tankar om en ny socialdemokrati", med Katrine Kielos som redaktör. Nio skribenter har skrivit egna kapitel. Boken väcker många tankar, bland annat hur jag själv uppfattade socialdemokraterna innan jag blev medlem, dvs. fram till jag var drygt 40. Höll jag med Katrine Kielos i hur hon beskriver: "att rörelsen genom att kommunicera på ett distanserat, oinbjudande och intetsägande sätt håller människor på avstånd?" Nej, inte riktigt. Snarare att ingen direkt hade bjudit in mig att gå med. Jag uppfattade socialdemokraterna som en maktfaktor, vars politik jag inte riktigt höll med om där under första hälften av 90-talet. Det var en katastrof på arbetsmarknaden. Arbetslösheten ökade dramatiskt, inte minst för kvinnor i tjänstemannayrken liksom för ungdomar. Det var stora nedskärningar i den offentliga sektorn. Allt detta berörde mig, som jobbade fackligt inom tjänstemannasektorn. Jag kom aldrig i kontakt med kommunpolitiken naturligt, utan för mig liksom för många andra så var politiker några som fanns "där uppe", inte i närheten av min vardag.

Så en dag gick jag med. Till vad hade jag inte riktigt någon aning om. Jag hade inte läst något partiprogram utan bara anade att socialdemokraterna stod för värderingar som jag höll med om. Jag hade ingen släkting som varit med, jag hade aldrig varit i kontakt med SSU, jag visste inte särskilt mycket om partipolitik. Om det var fel fick jag väl gå ur helt enkelt. Så det var en ganska djärv chansning.

Men det är lite för höga murar runt socialdemokraterna. Det är en sorts mur att kliva över, att aktivt bli medlem. Man behöver hjälp att ta sig över. Och det bästa vore om det inte fanns några murar alls. Att alla kände sig inbjudna, välkomnade att vara en del något som man själv är med och formar. Det ska vara lätt, och öppet. Något jag märkt nu när jag talar om politik med många människor är att de flesta som verkar intresserade av socialdemokratiska värderingar faktiskt behöver bli tillfrågade om de vill gå med - bli supporter, medlem, stödja osv. Man känner sig inte inbjuden. Så jag frågar, ganska ofta till och med, och En del blir rejält förvånade över att bli tillfrågade. Många blir även smickrade. - Ska jag! ? -Kan jag vara med i ett politiskt parti? Jag har inte tid för några uppdrag. Det är många som tror att medlemskap är synonymt med att vara politiker, dvs att ta på sig uppdrag. Det finns massor av uppdrag, visst, men det är inte någon "ett till ett relation" mellan att vara medlem och politiker. Om jag är medlem i konstföreningen så betyder inte det att jag sitter i styrelsen.

Och "Den grå vägen" är verkligen läsvärd. Det finns väldigt mycket att hämta i den om villamattor, integrationspolitik, myter om skolan mm. Skriver mer när jag läst hela boken.
Aftonbladet om boken, Fokus
blogg: tankar från roten